En helt vanlig fredag

Vaknade i morse av väckaren, hade bestämt med en av tjejerna i stallet att vi skulle passa på att rida lite nu när det ändå är lite varmare ute. Klev upp och tittade ut och trodde inte mina ögon! Fönsterrutorna var fulla med snö, som hade smält, så det såg ut som om nån stått och sprejat med vattenspruta! Helt otroligt! Det snöar numera tydligen inte uppifrån, utan från sidan!

dsc06712-small

När jag stod i stallet och mockade, då kändes det faktiskt inte så lockande att rida ut… Inte för att det är kallt eller så, men för att det blåser. Plus att man vet aldrig när plogbilen kan komma, och då, då blir det spännande. Det är inte direkt Brunas favoritfordon…

Ritten gick i alla fall bra, vi tog en lång klättringstur och fortsatte in i skogen, tills vi inte visste var vi var, sen vände vi, och det är ju tur att spåren inte snöat över, för annars kanske vi inte har hittat hem igen!

Den heliga jul-stressen börjar göra sig påmind, jag har fortfarande inte bakat julbrödet som jag alltid brukar göra, och i helgen tror jag inte att jag hinner, då jag ska jobba. Men till veckan måste det göras!!

Julgodiset jag gjorde igår, blev i alla fall misslyckat, så det var ju en himla otur! Då måste jag ju äta upp det (igen)

Förra veckan insåg jag att jag kanske inte är så lugn som jag kanske vissa gånger ger sken av, eller åtminstone vill tro att jag är. Onsdagsnatten bestod mesta dels av illamående, och jag trodde att jag var på väg att få magsjuka, så jag åkte  hem från mitt arbetspass. Även på torsdagen var jag hemma och bara väntade på att det skulle bryta ut, med det gjorde det aldrig. Istället hade jag ungefär 5 dagar med hjärtklappning och otäcka dubbelslag. Jag har inte kollat upp det, för nu har det ju gått över, men tänk om det skulle ha varit nåt? Man blir lite rädd när man tänker på hur sårbar man är? Det räcker ju med att en av kroppens alla delar inte fungerar, ja, då är det ju liksom kört?

Det gick så långt att jag inte vågade ligga på mage när jag skulle sova? Händer det igen ska jag i alla fall åka och kika vad det kan vara. Antagligen är det julstress. Vi säger så.

dsc06721-small

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>